“Surfisk” i Historier från Hälsinglands fototävling

Vilka av er är sugna på en kagge av finnmarkens stora delikatesser – surfisk?
Under 1800-talet var strömming mer vanlig i centrala Los medan man i Fågelsjö hellre fortfarande körde med surfisk berättar Gunda Vestlund från Fågelsjö (född 1876). Strömmingen köptes i fjällingar d.v.s. 1/4 tunna ca 31,4 liter och stektes precis som surfisk över glöden med halster. En annan vanlig fisk i Los under 1800-hundratalet var sill som köptes hos handlare från Norge. Även den kunde stekas över glöd men det var också vanligt att man gjorde “sillklubb” d.v.s. en sillbit inbakad i en smet av kornmjöl som kokas i vatten. Det var vanligt att man delade sillen i tre delar varav den i mitten var fetast vid ryggbenet och därmed mest eftertraktad.

Los och Orsa Finnmark var/är surfisk en delikatess. Gunda Vestlund från Fågelsjö (f. 1876) berättar för folklivsforskare Imber Nordin-Grip följande: ”Fisk fångas vid lektid, gärna mört. Den rensas och sköljes. I träkaggar varvar man ”lagom” med salt och fisk tills kaggen blir full. Sedan placeras ett lock med tyngder på kaggen så att den lake som bildas stiger över fisken. Fisken får sedan under sommaren ligga till sig och surna.Surfisken stektes från början på halster över glöd, numera i stekpanna. Man slår gräddmjölk över och lägger i lite lök. Klart. Rå surfisk åts också förr. Med kall potatis.” Läs gärna Lars Lundins bok Seder och sägner från Loos socken.

“Angelfiske vid vackra kyrkbytjärn, ett stenkast från Gammeltomta”.
Foto: Vanja Isaksson, Los.
Bilden deltar i Historier från Hälsinglands presentkortstävling jan 2021 Mer info hur du deltar här och här.